Sincerity in Piteå
“Christofer Elghs gripande och ibland snudd på primalskrikssåriga reaktion kring Norma Jeane Baker, alias Marilyn Monroe. Mot en fond av illrött ljus formad till något som både kan föra tankarna till rosor och blodgenomströmmade hjärnvindlingar gestaltas, med utgångspunkt i Baker/Monroes desillusionerade text om svårigheten med att vara uppriktig och sann i en värld av lögner, hennes på många sätt tragiska öde. Musikaliskt rör vi oss från en långsam inledning med spröda klockklanger, stråkdrag över slagverk och summertonsblås rakt in i en luftkonditionerad mardröm av hetsigt pilande klanger och plötsliga tystnader, skarpa som pistolskott.”
– Anders Lundqvist, Norrbottenskuriren
Valeries Voice, Malmö
“This Opera is the tip of the iceberg of the new international wave of politically conscious art music that we have seen little of to date on the large Swedish concert stages, but which is finding alternative spaces such as Bastionen in Malmö.”
– Hanna Höglund, Expressen
Valeries Voice, Stockholm
Elgh has also allowed the musical form a freedom that in theory means that the parts can be reordered in almost any way with the help of a pedal. The hourlong show is both refreshing and uncomfortable, but there is also space for reflection and doubt. Atmospheric, dreamily beautiful sections where one can rest in between the sludgy satiric parts in a mess of juice and blood red lingon jam. ”Cutting up,” as Stridsberg points out in the foreword to her Swedish translation of the Manifesto, also means to criticise, to question. The strength of ”Valerie’s voice” is that it does not simply dole out verbal kicks to the groin, but also dares to scrutinise its own text.
– Johanna Paulsson, Dagens Nyheter
Valerie’s voice
“Operans repetitiva form fungerar utmärkt, både för att förmedla manifestets budskap och för att ge en bild av Solanas person.”
– Hanna Fjällman, Nutida Musik